4G

4G är fjärde generationens mobilkommunikation, ett samlingsnamn på framtida standarder bortom 3G. 4G är främst avsedd för internetåtkomst. En fördel med 4G-tekniken jämfört med 3G är att den kan erbjuda både bra täckning och höga hastigheter, genom att använda flera olika frekvensband. För att en kommunikationsteknik ska få kallas 4G krävs egentligen att den kan erbjuda hastigheter på ungefär 100 Megabit per sekund till användare som färdas i höga hastigheter (på tåg och med bil) och 1 Gbit/sekund till långsamt rörliga användare, och således uppfyller specifikationen IMT-advanced, som är standardiseringsorganet ITU:s kriterier för 4G-system. Tidiga versioner av standarder som ännu inte kommit upp i 1 Gbit/s, men som potentiellt kan vidareutvecklas, kan betraktas som 4G. Ett sista steg före införandet av 4G i de europeiska 3G-mobilnäten är första versionen av 3GPP-tekniken LTE (long term evolution), ibland benämnd ”3.9G”. Flera nätoperatörer har erhållit frekvenser i 2,6 GHz-bandet för LTE, och världens första kommersiella LTE-nät öppnades i Oslo och Stockholm av Telia Sonera den 14 december 2009. Teoretiskt gav första versionen av LTE på 100 Mbit/s och 50 Mbit/s till långsamt rörliga användare, och nådde således inte upp till kraven på ett 4G-system, men lanserades ändå som 4G i media och av nätoperatörer. En ny version av LTE benämnd LTE-Advanced standardiserades våren 2011, med syftet att uppfylla och passera ITU:s krav på 4G-system, inklusive 1 Gbit/s teoretiskt högsta möjliga datatakt. Konsumentutrustning och tjänster för LTE-Advanced fanns emellertid ännu inte tillgängliga (april 2012). LTE-Advanced ska vara bakåtkompatibelt med första LTE-versionen, och använda samma frekvensband. Även -tekniken från 2006 kallas 4G. En ny WiMAX-version med syfte att uppfylla 4G-kraven enligt IMT-advanced presenterades också våren 2011, och ansågs kunna bli en konkurrent till LTE-Advanced. ITU accepterar numera att tidiga versioner av standarder som utgör framåtkompatibla föregångare till IMT-advancedkompatibla versioner kallas 4G. Således kan Mobile-Wimax från 2006 och första versionen av LTE från 2009 kallas 4G. 4G är det första renodlade datanätet, vilket innebär att det endast kan hantera data och inte vanliga telefonsamtal.