absid

Absid kallas en halvrund eller mångkantig avslutning på koret, och där vanligen altarrummet är beläget, i många medeltida kyrkor. Absidernas historia går långt tillbaka i tiden. I grekisk och romersk antik arkitektur utformades absiden oftast som en anspråkslös nisch. Under senantiken började den framhävas mer och mer som en egentlig byggnadskropp, täcktes vanligen av en halvkupol (hjälmvalv) och placerades även vid sidoskeppens östra sida. En grupp av mindre absider, i till exempel en kapellkrans, bildar en så kallad absidiol. I den fornkristna kyrkan var det framför absiden som biskopen hade sin hedersplats. Här stod hans stol, cathedra. Altaret var vid denna avlägsna tid placerat inne i kyrkan, framför biskopsstolen. Absiden var på den tiden inte alltid synlig från utsidan.