Guldrushen i Kalifornien

Guldrushen i Kalifornien (1848–1855) inleddes den 24 januari 1848, då man upptäckte guld vid i Coloma. Sedan skrivit om händelsen spred sig ryktet snabbt, vilket ledde till att omkring 300 000 människor från och utanför USA begav sig till Kalifornien. Dessa tidiga guldgrävare, som kallades "forty-niners" efter året 1849, reste till Kalifornien med segelfartyg och prärievagnar över hela kontinenten. Inte sällan fick de utstå hårda prövningar under resan. Även om de flesta nyanlända var nordamerikaner, så lockade guldrushen till sig tiotusentals människor från Sydamerika, Europa, Australien och Asien. I början utvann guldgrävarna guldet med hjälp av enkel guldvaskning, från vattendrag och flodbäddar, men utvecklade senare mer sofistikerade metoder som sedan anammades över hela världen. Man hittade guld motsvarande flera miljarder amerikanska dollar i dagens värde. Vissa blev enormt förmögna medan andra fick återvända hem, utan mycket mer än det de hade haft med sig från början. Guldrushen fick betydelsefulla konsekvenser. Staden San Francisco växte från att ha varit en liten tältsamling till en "boomtown" (engelskt uttryck för en snabbt expanderande stad), och vägar, kyrkor, skolor och nya byar byggdes. Man införde ett rättssystem och en regering, vilket ledde till att Kalifornien 1850 erkändes som en av USA:s delstater. Nya transportmetoder växte fram, då ångbåtar kom i regelbundet bruk och järnvägar byggdes. Jordbruket kom för första gången igång på ett större plan, vilket med tiden blev Kaliforniens näst största utvecklingsområde. Guldrushen hade dock även negativa konsekvenser: indianerna i området attackerades och drevs bort från sina traditionella landområden. Guldgrävandet skadade även miljön i området.