kemoreceptor
Sign in to saveAlso known as сhemosensor, chemoreceptor
A chemoreceptor, also known as chemosensor, is a specialized sensory receptor which transduces a chemical substance (endogenous or induced) to generate a biological signal. This signal may be in the form of an action potential, if the chemoreceptor is a neuron, or in the form of a neurotransmitter that can activate a nerve fiber if the chemoreceptor is a specialized cell, such as taste receptors, or an internal peripheral chemoreceptor, such as the carotid bodies. In physiology, a chemoreceptor detects changes in the normal environment, such as an increase in blood levels of carbon dioxide (hy
Research
20,754 papers- Genetic map of the carotid body stem cell niche with focus on the O(2)-sensing chemoreceptor cell lineage.Scientific reports · 2025
- Evolution of taste and solitary chemoreceptor cell systems.Brain, behavior and evolution · 1997
- Organoid models for chemosensing cell studies.American journal of physiology. Cell physiology · 2025
- The vomeronasal organ.Science (New York, N.Y.) · 1999
- Oxygen-sensitive potassium channels in chemoreceptor cell physiology: making a virtue of necessity.Annals of the New York Academy of Sciences · 2009
via PubMed
Article · Svenska
En kemoreceptor är en receptor i den mänskliga kroppen som har förmåga att detektera förändringar i den kemiska miljön och därefter skicka signaler till centrala nervsystemet. Kemoreceptorer är viktiga för andningsregleringen och ingår i den kemiska kontrollen av andningen. Det finns två olika typer av kemoreceptorer, centrala och perifera kemoreceptorer. De centrala kemoreceptorerna finns i pons och förlängda märgen. Deras uppgift är att registrera ökningar i partialtrycket av koldioxid via H+. Perifera kemoreceptorer däremot finns i halsartärerna och aortabågen. Dessa registrerar höjning i partialtrycket av koldioxid vid för låga halter. Kemoreceptorerna stimuleras alltså vid för höga halter av koldioxid på dessa platser för att skicka signaler till specialiserade andningscentra i förlängda märgen, vilket i sin tur leder till en rad konsekvenser: * Hyperventilering (snabbare och djupare andning) * Hjärtminutvolymen ökar * Blodtrycket ökar Dessa effekter har till syfte att förhindra acidos och hypoxi i kroppens vävnader. Luktsinne och smaksinne är baserade på olika typer av kemoreceptorer. Ofta skiljer man dem åt beroende på placering. Hos en del fiskar t.ex. malar är kemoreceptorerna jämnt fördelade över hela kroppen. Att skilja på lukt och smak i akvatiska miljöer är ointressant. Detta sinne är mycket välutvecklat hos fiskar.
Abstract from DBpedia / Wikipedia · CC BY-SA