Kinesisk grammatik

Den här artikeln handlar om standardkinesiskans grammatik. För andra kinesiska dialekters grammatik, se respektive språkartikel. Samtliga har snarlik grammatik som i hög grad är unik för språkgruppen. Samtliga ord har bara en form, och språken saknar alla former av böjning (med mindre undantag). Numerus och tempus indikeras med syntax och fasta partiklar. Tempus anges inte grammatiskt, utan uttrycks med hjälp av tidsadverbial ("igår", "senare") eller speciella aspektpartiklar eller prepositioner (了 le, 在 zài, 要 yào) som anger om en förändring av tillstånd eller fullbordande av en handling samt en mängd andra betydelser beroende av sammanhang. Partiklar är också det vanligaste sättet att göra frågor av en sats; den vanligaste formen av frågesatser i kinesiska är identisk med motsvarande påståendesats, fast med tillägg av en partikel som 吗 (ma). På liknande sätt kan plural av pronomen och substantiv som avser människor bildas. Ytligt kan kinesisk grammatik framstå som väldigt enkel i jämförelse med svenska, och i synnerhet slaviska och finsk-ugriska språk som är rika på ordböjningar, men den kinesiska grammatiken uppvisar en hög grad av komplexitet i fråga om hur ordföljd påverkar betydelsen i en sats. Den här artikeln använder Ruby för att ange uttal av kinesiska tecken. Uttalsangivelser visas fortfarande i samtliga läsare men kan endast ses på korrekt sätt i Internet Explorer 5.0 eller högre. För Mozilla-baserade läsare finns ett tillägg som gör det möjligt att visa Ruby på korrekt sätt.