Gemensamma transportpolitiken

Den gemensamma transportpolitiken är Europeiska unionens politik för transporter. Den är ett av unionens befogenhetsområden sedan Romfördraget trädde i kraft den 1 januari 1958. Den gemensamma transportpolitiken innefattar bland annat gemensamma regler för internationella transporter, villkor under vilka utländska transportföretag får utföra transporter i en medlemsstat och åtgärder för att förbättra trafiksäkerheten. Transportpolitiken fastställs av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Inom ramen för den gemensamma transportpolitiken är det tillåtet för medlemsstaterna att frångå unionens ordinarie bestämmelser om statsstöd och ge stöd till företag för samordning av transporter eller som ersättning för allmän trafikplikt. Transportföretagen är förbjudna att diskriminera gods beroende på dess ursprungs- eller bestämmelseland genom att till exempel tillämpa olika fraktsatser. I vitboken Den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden som Europeiska kommissionen presenterade i september 2001 föreslogs över 60 åtgärder för att utveckla den gemensamma transportpolitiken. Detta följdes 2011 av en ny vitbok Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem, som fokuserade på skapandet av ett gemensamt europeiskt transportområde fram till 2050.