Louis Gaussen

François Samuel Robert Louis Gaussen, född den 25 augusti 1790 i Genève, död där den 16 juni 1863, var en schweizisk reformert teolog. Gaussen blev 1816 pastor i Satigny vid Genève och deltog här ivrigt, dock utan att bryta med statskyrkan, i den väckelse, som vid den tiden började i kantonen Genève och vars anhängare kallades mômiers. Till följd av upprepade sammanstötningar med sina rationalistiskt sinnade förmän blev Gaussen, som själv tillhörde den strängaste , 1832 avsatt från sin kyrkoherdesyssla. Från 1834 till sin död verkade han som professor vid en av honom och Merle d'Aubigné stiftad fri teologisk fakultet i Genève. Sitt teologiska arbete koncentrerade han framför allt kring läran om Skriftens auktoritet. Han "framträder där såsom en af de siste verkligt betydande förfäktarna af läran om bibelns verbalinspiration i dess strängaste form", heter det i Nordisk familjebok. "Hans mest bekanta arbete, Le canon des Saintes Écritures sous le double point de vue de la science et de la foi (2 bd, 1860) torde vara ett af de mest glänsande försvar för denna ståndpunkt, som någonsin gifvits."