Fredrik Paasche

Johan Fredrik Paasche, ursprungligen Amundsen, född 3 februari 1886 i Bindal, död 1 september 1943 i Uppsala, var en norsk historiker och litteraturhistoriker som arbetade särskilt med medeltiden. Paasche, som först specialiserade sig på den tyska litteraturen, verkade som docent från 1917 och som professor från 1920. Hitlers maktövertagande i Tyskland 1933 föranledde Paasche att både i tal och skrift tydligt ta avstånd från nazismen. Under 1930-talet deltog Paasche aktivt i hjälpinsatser för politiska flyktingar, särskilt genom organisationen Nansenhjelp. 1938 utnämndes han till professor i medeltidslitteratur. Sedan Paasche hade flytt till Sverige efter den tyska ockupationen av Norge, vistades han på Nyhyttans bergsmansgård. Under åren i Sverige lade Paasche ned ett omfattande arbete som kringresande talare för att väcka svenskarnas engagemang för Norges sak. Talarstilen ansågs medryckande. Från 1941 var han knuten till universitetet i Uppsala där han utnämndes Paasche till hedersdoktor i teologi. Paasches studie Hedenskap og kristendom, studier i norrøn middelalder utgavs postumt 1948. Fredrik Paasche var medlem av Svensk-norska föreningen.