Gardar Svavarsson

Gardar Svavarsson var enligt Landnamsboken Islands upptäckare och av svensk härkomst. Enligt Haukr Erlendssons version av "Landnámabók", en bok som beskriver Islands kolonisering, ägde Gardar jordagods på Själland i Danmark. Han var gift med en kvinna från Hebriderna. Vid en resa dit på 860-talet, med avsikt att lyfta arvet efter sin svärfar, råkade Gardar ut för en storm i Pentland Firth. Stormen drev hans skepp långt västerut i havet, tills han nådde Islands östkust. Han kringseglade det nya landet, och fann att det var en ö. Han kallade ön för Garðarshólmi - Gardarsholm. Gardar landsteg på nordkusten, vid det inre av havsbukten Skjálfandi. Han byggde sig där ett hus och övervintrade. Platsen kallas allt sedan dess för Húsavík. Nästa sommar seglade Gardar bort. Vid hemkomsten prisade han det nya landet mycket och kallade det Gardarsholm. Gardars ofrivilliga upptäcktsfärd inträffade sannolikt mellan åren 860 och 865. Man känner inte till något om hans senare öden.