Heraclea Pontica

Heraclea Pontica eller Herakleia Pontike (grekiska: Ἡράκλεια Ποντική, Hērakleia Pontikē; latin: Heraclea Pontica) var under antiken en stad i landskapet Bithynien i Mindre Asien, vid floden utlopp i Svarta havet (antikens "Pontos", därav namnet Pontica). Heraclea grundades av kolonister från Megara omkring 560-550 f.Kr. Staden blev en betydande hamnstad, underlade sig en stor del av kuststräckan, som innehades av , och grundade själv flera kolonier. En längre tid hade den aristokratisk författning, styrdes från 364 f.Kr. av envåldshärskare. 300-talet f.Kr. var en blomstringsperiod för staden. Sedermera kom Heraclea under syriska härskare, och slutligen med hela Bithynien under romarriket. Staden gick med i den pontiske kungen Mithridates VI Eupators krig mot Rom år 74 f.Kr., och plundrades och förstördes därför av . Romarna byggde upp staden igen, men den återfick aldrig sin betydelse. I dag heter staden och ligger i Turkiet.