Husarerna

Husarerna (franska: Les Hussards) var en löst sammanhållen grupp inom fransk litteratur på 1950- och 1960-talen. De centrala gestalterna var Roger Nimier, Jacques Laurent, och Michel Déon. Bakom dessa stod en äldre generation företrädd av Paul Morand och . Husarernas litteratur var en reaktion emot den vänsterpolitiska attityd som personifierades av Jean-Paul Sartre och hans tidskrift Les Temps Modernes. Husarerna knöt i stället an till en berättartradition företrädd av Stendhal, där elegant prosa och kraftfulla historier stod i centrum. Ordet husarerna är taget från Nimiers roman Le Hussard bleu ("den blå husaren"), utgiven 1950. Det myntades som namn på rörelsen i Les Temps Modernes, när journalisten Bernard Frank i december 1952 publicerade artikeln Grognards & Hussards (ungefär "griniga veteraner och husarer"). Frank menade att den äldre generationens "grognards" hade ersatts av "hussards" – en "grupp unga författare som, för enkelhetens skull, jag ska kalla fascister". Rörelsen fanns aldrig i organiserad form och flera av författarna har förnekat att den någonsin existerade. Bland övriga som förknippats med begreppet finns , Geneviève Dormann, , och Félicien Marceau.