Javanesisk skrift

Javanesisk skrift eller carakan, även känd som aksara jawa (ꦲꦏ꧀ꦱꦫꦗꦮ) och hanacaraka (ꦲꦤꦕꦫꦏ), är ett skriftsystem som utvecklade på Java ur under medeltiden, och har använts för att skriva flera språk som talas i Indonesien. I första hand har det används för det austronesiska språket javanesiska, kawi samt det liturgiska språket sanskrit. Skriftsystemet härstammar från brāhmī och har många likheter med andra moderna skriftsystem i södra och sydöstra Asien. Den javanesiska skriften ses tillsammans med den balinesiska som de mest invecklade och dekorativa av alla de brāhmī-baserade skriftsystemen. Skriften användes flitigt av hovskrivare på Java och de Små Sundaöarna. Under slutet av 1800- och början av 1900-talet gjordes flera ansträngningar att standardisera skriftsystemet, bland annat genom att utarbeta ortografiska riktlinjer och ta fram de första metalltyperna. Utvecklingen fick dock ett abrupt slut i och med den japanska ockupationen av Indonesien då all användning av den javanesiska skriften förbjöds. Sedan dess har dess användning varit på tillbakagång. I vardagligt bruk har den till största delen ersatts av det latinska alfabetet.