J.A. Eklund

Johan Alfred Eklund – själv skrev han sig alltid J.A. Eklund och så är han känd – född 7 januari 1863 i , Ryda församling, Skaraborgs län, död 23 augusti 1945 i Brunskogs församling, Värmlands län, var en svensk biskop och psalmförfattare. Eklund var lektor i Göteborg 1889–1892, och prästvigdes i Skara 1892. Han var därefter komminister i Västra Tunhems församling 1892–1894, vicepastor i Uppsala domkyrkoförsamling 1896–1902, blev docent i apologetik vid Uppsala universitet 1896 och var tillförordnad professor i teologiska prenotioner och teologisk encyklopedi från 1899. År 1902 blev han domprost i Kalmar stift och 1907 biskop i Karlstads stift. Han blev emeritus 1938. Genom kunglig utnämning blev han teologie doktor vid Uppsala universitet 1907. Han är en av de ledande gestalterna i Ungkyrkorörelsen. Han var aktiv i Svenska kyrkans förnyelse av psalmboken under det tidiga 1900-talet och är en av personerna bakom 1937 års psalmbok och gav i arbetet med detta bland annat ut ett eget psalmboksförslag 1934. Han finns rikligt representerad i psalmbokstillägget Nya psalmer 1921. Han finns representerad i 1986 års psalmbok med sex originaltexter (nr 53, 72, 257, 283, 286 och 580) och 17 översatta/bearbetade texter (nr 3, 24, 69, 191, 198, 203, 277, 321, 340, 439, 448, 452, 456, 495, 502, 551 och 553). J.A. Eklund är gravsatt på Uppsala gamla kyrkogård.