nationell minoritet

Nationell minoritet eller minoritetsfolk kallas de etniska minoriteter som har en långvarig språk- och kulturgemenskap innanför den nationella gemenskapen, vanligen längre än hundra år (eller fyra generationer). Enligt internationella konventioner, ILO:s konvention nr 169 och Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och minoritetsspråk, har sådana minoriteter rätt till skydd och stöd för att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Konventionerna är resultat av en rad olika faktorer. Bland annat finns det stora språkgrupper inom EU som inte har rätt att använda sina språk i EU, till exempel katalanskan med sina cirka 6 miljoner talare. Europaparlamentet har tagit en rad resolutioner som lett till att Europarådet utarbetat två viktiga konventioner som berör minoritetsgrupper inom EU och medlemmar av Europarådet. FN:s ILO-konvention är resultat av ett flera decennier långvarigt arbete för att främja urbefolkningars sociala och ekonomiska situation. Man bör skilja mellan urbefolkning, nationell minoritet, minoritetsspråk och invandrare i modern tid. Inom EU finns idag bara en erkänd urbefolkning, nämligen samer. Övriga grupper har olika former av minoritetsstatus och skydd för minoritetsspråken. De nationella minoriteterna är ofta en ursprungsbefolkning i landet, men har inte erhållit urbefolkningsstatus, utan är kategoriserade som minoritetsbefolkning inom en nation. I Europa räknar man även med romer och judar, som invandrat för hundratals år sedan. Dessa skiljs från så kallade invandrade minoriteter, som utgör en etnisk grupp men vars språk och kultur inte har den historiska hemortsrätten i riket.