ryukyu kobujutsu

Ryūkyū kobujutsu är gamla kampkonsttraditioner från ön Okinawa i sydligaste delen av dagens Japan. Ofta syns det kallat Okinawan kobudo, vilket är en olämplig beteckning, då det lätt förväxlas med det japanska ideologiska systemet kobudō (古武道), som är ett budō-system från tiden före Meijirestaurationen 1868 och således inte har något samband med vapensystemen på Okinawa. Av kampkonsterna från Okinawa är karaten den mest kända, men att de gamla karatemästarna sysslade med mycket vapen- eller redskapsträning är inte lika välkänt. Detta beror till stor del på att detta inte genomgått samma renässans som karate. När Gichin Funakoshi, mannen som förde karaten till de japanska huvudöarna, 1922 för första gången officiellt visade karate på den japanska huvudön Honshu, presenterade han inte de olika redskap som användes flitigt, utan karaten introducerades som en självförsvarskonst utan redskap. Den mest välkände inom Ryukyu kobujutsu är sensei, som agera aktivt för att bevara Ryukyu öarnas traditionella kampkonster. På Ryukyuöarna fortsatte utvecklingen av de traditionella kampkonsterna med ursprungliga influenser främst från Kina via Korea. De klassiska kampkonsterna från Ryukyuöarna består av toshu-jutsu, tekniker med tom hand, och emono-jutsu, tekniker med vapen. Det förstnämnda benämns idag karate och det andra benämns Ryukyu Kobujutsu. Ryukyu kobujutsu har funnits i flera hundra år. De flesta kata som tränas i dag är ett arv från mästare som levde för 200–400 år sedan. Kobujutsu hade något av en glansperiod under 1600, 1700 och 1800-talet; det var då mästare som Soeishi, Sakugawa och Chatanyara levde.