Orientexpressen

Orientexpressen (franska/tyska: Orient-Express) var namnet på vissa tågförbindelser mellan Frankrike och östra Europa. Den ursprungliga betydelsen var sträckningen mellan Paris och Konstantinopel, vilken användes åren 1883–1977. Förbindelsen skapades av Compagnie Internationale des Wagons-Lits (CIWL). Därutöver har även andra östliga tågförbindelser från Paris, andra franska orter och även London använt namnet. Den sista/senaste reguljära linjen som använt namnet var tåg på sträckan Strasbourg–Wien fram till 2009. Mannen bakom succén var belgaren Georges Nagelmackers (1845 - 1905). Efter pressvisningen inför premiärturen från Paris 4 oktober 1883, så skrev de närvarande journalisterna entusiastiskt om tågets gränslösa lyx och skönhet. De förundrade passagerarna upplevde det som att de befann sig på ett av Europas finaste hotell, med fantastiska träpaneler, luxuösa skinnfåtöljer, silkeslakan och yllefiltar. Också gourmeterna fick sitt lystmäte, genom de delikata rätter som skapades i restaurangvagnens minimala kök, bordens vita dukar, och tågets kunniga sommelierer som serverade utsökta viner i glittrande kristallglas. Trafiken med Compagnie Internationale des Wagons-Lits (CIWL) nådde sin största omfattning under 1930-talet, då man hade nästan 2300 vagnar i trafik. Idag (2014) används namnet Orientexpressen för lyxcharter-linjen "Venice Simplon–Orient-Express", som främst kör på sträckan Paris–Venedig men även ibland på andra sträckor mellan västra och östra Europa (inklusive till Istanbul).