Filip III av Burgund

Filip den gode, född den 31 juli 1396 i Dijon, död den 15 juli 1467 i Brugge, var hertig av Burgund från 1419 till sin död. Han var son till Johan den orädde och Margareta av Bayern. Sedan han efter mordet på sin far i Montereau den 10 september 1419 blivit hertig, slöt han sig av hat mot den för delaktighet i mordet misstänkte dauphin, sedermera konung Karl VII, till Henrik V av England och ingick med honom fördraget i Troyes 20-21 maj 1420. Henrik skulle förmäla sig med Katarina, Karl VI:s dotter, föra styrelsen i Frankrike under Karls livstid och vara arvinge till kronan efter hans död med undanskjutande av dauphin. Filip kämpade under de följande åren på engelsmännens sida, men ingick omsider i Arras 21 september 1435 en förlikning med Karl VII. Denne uttalade sin avsky över mordet på hertig Johan, tillerkände Filip städerna vid Somme samt för hans och sin livstid suveränitet för hans besittningar. Filip utvidgade emellertid alltmera sitt maktområde: han vann Namur genom köp, Brabant och Limburg genom arv; han satte sig i besittning av Hainaut, Holland, Zeeland och Frisland samt köpte Luxemburg. Därmed hade han tagit över en stor del av Nederländerna. Både genom sina länders utsträckning och framför allt genom deras blomstrande näringsliv blev Filip en av sin samtids rikaste och mäktigaste furstar. Han grundlade en centraliserad förvaltning, som tjänstgjort som förebild för reformer i andra länder, förde ett lysande hov (1431 stiftades Gyllene Skinnets orden) och uppmuntrade konster och vetenskaper. Vid sin död efterlämnade han åt sin son Karl den djärve, frukten av hans (tredje) äktenskap med Isabella av Portugal, en välordnad statsförvaltning och en förträfflig armé, vars kärna bildades av ett lysande ridderskap.