Rachel de Queiroz

Rachel de Queiroz (brasiliansk portugisiska: [ʁaˈkɛw dʒi kejˈɾɔʃ]) (född 17 november 1910 i Fortaleza, död 4 november 2003 i Rio de Janeiro) var en brasiliansk lärare, författare, journalist, översättare, skribent och dramaturg. Via sin mor var hon släkt med José de Alencar. Rachel de Quieroz föddes i nordöstra Brasilien men på grund av torkan i regionen flyttade familjen till Rio de Janeiro när hon var sju år. Hon levde många år i nordöstra Brasilien men även i Rio de Janeiro. Utbildad vid Colégio Imaculada Conceição blev hon lärare bara femton år gammal. Både i Fortaleza och Rio de Janeiro arbetade hon som journalist för olika tidningar. Politiskt stod de Queiroz i början av sitt liv till vänster. Hon blev medlem av kommunistpartiet 1931. 1954 tilldelades hon Saci pris. Senare i livet rörde sig de Queiroz efter hand åt höger. Hon blev erbjuden att bli utbildningsminister i regeringen Jânio Quadros men tackade nej. När militären tog makten i Brasilien 1964 blev hon medlem i partiet som stödde kuppen. Under diktaturens förste president Humberto de Alencar Castelo Branco var hon Brasiliens representant i Förenta Nationerna. Hon valdes som första kvinna in i Brasilianska Litterära Akademin 1977 och tilldelades ett antal utmärkelser, bland andra det främsta priset för portugisiskspråkig litteratur, Camões pris. de Queiroz blev medlem i Cearás Litterära Akademi i samband med dess hundraårsfirande 15 augusti 1994.