Rolls-Royce Derwent

Rolls-Royce Derwent var Storbritanniens andra serieproducerade jetmotor efter Rolls-Royce Welland. Konstruktionen kom ursprungligen från Rover som tillverkade jetmotorer på licens av Frank Whittles företag . Adrian Lombard på Rover utvecklade, utan Whittles vetskap, en förbättrad version av hans motor Power Jets W.2 som han kallade W.2B/26. När Rover 1943 lämnade över jetmotortillverkningen till Rolls-Royce följde även rättigheterna till Lombards motor med. Eftersom den visade sig vara mer tillförlitlig och kunde producera mer dragkraft än Whittles motor satte Rolls-Royce den i produktion under namnet Derwent. Den första modellen av Derwent kunde producera 8,9 kN dragkraft mot Wellands 7,1 kN och den kom därför att ersätta Welland som motor i de flesta modeller av Gloster Meteor. Flera förbättrade modeller med ännu mer dragkraft följde. Derwent IV kunde producera 10,7 kN. Derwent användes också som förebild för den större motorn Rolls-Royce Nene som i princip var en uppförstorad Derwent. Nene var i början på 1950-talet världens kraftfullaste jetmotor med nästan dubbelt så mycket dragkraft som Derwent och den användes i flera olika flygplan. Den var dock för stor för att gå in i motorgondolderna på Meteor, så för att uppgradera Meteor så skapade man en ny version av Derwent där man tog tillvara många av erfarenheterna från Nene. Denna modell som kallades Derwent V skiljde sig mer från de tidigare modellerna och kunde producera 15,6 kN dragkraft. Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Rolls-Royce Derwent, tidigare version.