Nödmynt

Nödmynt eller mynttecken var mynt där det nominella värdet var större än metallvärdet (även kallat skiljemynt eller kreditmynt, detta är idag det vanliga). Nödmynt var avsedda att vara tillfälliga och ett nödmynt var tänkt att, när statens finanser slutligen tillät det, kunna inlösas mot ett "gott mynt" (värdemynt). Nödmyntet var en slags metallisk statsobligation, som senare skulle inlösas. Med avvecklandet av guldmyntfoten och silverinnehållet i mynt under 1900-talet har kopplingen till myntets metallvärde upphört och de flesta mynt av högre valör kan sägas vara mynttecken, men begreppet används ej. Som nödmynt räknas de så kallade belägringsmynten, slagna i belägrade städer, exempelvis de som slogs av Danmark i det 1677 av svenskarna belägrade Kristianstad. Nödmynt kallas även ibland första och andra världskrigen präglade mynten av järn, zink eller aluminium.