Siri Derkert

Derkert bestämmer sig tidigt för att bli konstnär, och med familjens stöd inleder hon som sextonåring förberedande studier vid Caleb Althins målarskola. 1911 antas hon till Kungl. Konsthögskolan i Stockholm. Konsthögskolan har svårt att härbärgera de nya idéer inom konstens område som sprids över Europa och på olika sätt kommer till elevernas kännedom. Under hennes korta studietid där förekommer stora åsiktsskillnader mellan elever och lärare rörande undervisning och konstsyn. Pojkar och flickor undervisas i skilda klasser, och Siri Derkert samordnar en protest mot att de kvinnliga eleverna inte får teckna nakna manliga modeller. Starka vänskapsband byggs med kvinnliga kollegor som bland andra Anna Petrus, Ninnan Santesson, Lisa Bergstrand, vilka kommer att bli betydelsefulla för dem långt fram i livet. När hon lämnar skolan sommaren 1913, finns knappt några kvinnliga elever kvar där. I november 1913 kommer Siri Derkert till Paris och hyr en storslagen ateljé mitt i Montparnasse, finansierad av Anna Petrus. Ett rikt konstnärsliv pågår i dessa kvarter under perioden före krigsutbrottet med en stor mängd konstnärer från Ryssland och Europa. Där finns flera privata akademier och Siri Derkert besöker såväl Académie Russe som Académie de la Grande Chaumière. Hon upptäcker Paris tillsammans med akademikamraterna Ninnan Santesson och Lisa Bergstrand, som studerar hos Antoine Bourdelle. De tre ser staden och dess museer, syr egna kläder enligt parisiskt mode, umgås i nordiska konstnärskretsar och ordnar gärna fester. De möter också ett nytt måleri vid Höstsalongen 1913 och på andra utställningar. Den unge finlandsvenske konstnären Ivan Lönnberg tar med dem till Picassos konsthandlare Wilhelm von Uhde, där de troligen ser spanjorens verk som ännu inte var allmänt utställt. Siri Derkerts eget arbete är trevande. Hon strävar efter att hitta fram till ett måleriskt språk och tecknar mycket. Få verk finns bevarade från denna första paristid, men dit hör träsnittet Modellen. Efter en resa med Santesson och Bergstrand till Algeriet, följt av förälskelsen i Valle Rosenberg under våren 1914, lämnar hon Paris i juni samma år. Siri Derkert, Lisa Bergstrand och Ninnan Santesson får ett erbjudande om att låna en villa i Alger av en svensk ingenjör, och bestämmer sig för att resa dit i februari 1914. Vistelsen varar i fem veckor, och får stor betydelse för Derkerts konstnärliga utveckling. Resan innebär ett omtumlande möte med människor, natur och en främmande kultur. Hon omvandlar det snart till måleri. De tre vännerna sätter upp en ateljé i villan och anlitar modeller från trakten. I bilderna från Algeriet smälter ofta figurer och miljö samman i rika former och färgkombinationer. Några studier återger en exotiserande uppfattning av lokalbefolkningen. Derkert förlorar en betydande del av sitt stora arbete från Algeriet vid en stöld men en rad akvareller och även oljemålningar, troligen framställda i Paris, finns kvar. Runt sekelskiftet sker ett omfattande resande från Europa till Nordafrika, i syfte att beträda en okänd och exotisk världsdel. Flera konstnärer reser också dit, medan de exotiska motiv som svenska konstnärer väljer vid tiden oftast är återskapade i deras ateljéer därhemma eller i Paris. Fotografier visar hur de tre väninnorna åtnjuter en ovanlig rörelsefrihet. Siri Derkerts Algerietvistelse är ett tidigt och betydande exempel på svenska kvinnliga konstnärers resande till Afrika. Efter fem veckor i Algeriet återvänder Siri Derkert till Paris i mars 1914. Där träffar hon Valle Rosenberg, en konstnär från Borgå i Finland som figurerar i konstnärkretsarna i Montparnasse. Karismatisk och med kontakter i Paris konstliv försöker han leva på sitt måleri i Paris. Konstnärerna blir djupt förälskade. Långt senare skulle Siri Derkert säga: ”Man behövde inte då ha hört rykten om vilken högt begåvad målare han var – för att bli intresserad av V. R. Han var den första man träffat som intresserade sig för och till och med beundrade sina kvi