Stora Karlsö

Film om fågellivet på Stora och Lilla Karlsö. Främst handlar filmen om trutens förhållande till sillgrisslan. Denna film restaurerades digitalt av… → Visa mer Film om fågellivet på Stora och Lilla Karlsö. Främst handlar filmen om trutens förhållande till sillgrisslan. Denna film restaurerades digitalt av Svenska Filminstitutet 2016. Trut! Titeln har utropstecken, de vita bokstäverna har fartränder och Hilding Rosenbergs dramatiska musik dånar redan under förtexterna. Vi är på Stora Karlsö, där sillgrisslor, tordmulor, strandpipare, småskrakar, silvertärnor och svärtor försöker rädda sina ägg och ungar undan gråtruten. Han landar på sillgrisslornas klipphylla, och det blir inte roligt. Sucksdorff är inte sentimental. Äter någon upp ens ungar gör man nya, och så börjar det om. Är det inte truten så är det havet; ungarna måste hoppa från avsatsen innan höststormarna kommer, utan att krossas mot klipporna. Klipporna bildades när havet kastade upp koraller och nässeldjur för miljoner år sedan, ”när dyningarna vaggade havstulpaner som växte i väldiga ängar på botten”. Nu är de fossiler i en ”mäktig massgrav”. Det är skådespelaren Willy Peters som läser texten, entusiastisk utan att någonsin höja rösten. Sådan är Sucksdorff. Vi sveps med av hans iver att berätta, och sitter där trollbundna av precis vad som helst. Guano!! Stillbildsfotografen Sucksdorff var inte så intresserad av kamerarörelser. Han menade att film ”inte är rörelse främst utan sammanhang” och att det handlade att ”lägga alla bitarna rätt på plats”. Han fogade ihop bilder, musik, speakertext, vågljud, vingslag och pip och fick allt att samverka på ett så fulländat sätt att vi håller andan tills småskraken simmar ut på andra sidan stenen. Arne Sucksdorff är en av världens stora dokumentärfilmare. 1949 fick hans kortfilm Människor i stad svensk films första Oscar. Då var han redan berömd för sina naturfilmer, och snart skulle biobesökare världen över köa för att få se tallbarren darra och räven leka med uttern i långfilmen Det stora äventyret . Trut! är från 1944 och har tolkats som en film om nazismen. Det hade Sucksdorff inte avsett, men han hade inga invändningar mot att man såg den så. ”En film som inte är öppen för tolkning är död.” Arne Sucksdorff använder en rad stilistiska grepp så att dokumentärfilmerna fick närmast fiktiva narrativ. Så fångade han storstadspulsen i den Oscarsbelönade stadssymfonin Människor i stad . Genom en förlåtande inställning till det autentiska tillåter Sucksdorff sina verk existera i gränslandet mellan dokumentärt och fiktion. Arne Sucksdorff är en av Sveriges främsta dokumentärfilmare genom tiderna. Under 40-, 50- och 60-talet gjorde han succé såväl i Sverige som utomlands. I gränslandet mellan dokumentärt och fiktion, med fokus på naturen, djuren och barnen skapade Sucksdorff en egen filmgenre, som tilltalade såväl vuxna som barn. 2017 skulle Sucksdorff ha fyllt 100 år. 1949 får Arne Sucksdorffs kortfilm Människor i stad den svenska filmens första Oscar. Sucksdorff, som redan är berömd för sina korta naturfilmer, ska tre år senare erövra världen med långfilmsdebuten Det stora äventyret . Med säker hand väver han ihop autentiskt material med iscensatt, och berättar om två pojkar som räddar en utter. Människor i stad , arton minuter lång och utan dialog, är en fulländad film om några pojkar i Gamla Stan. Om gränderna och husen, och de som bor och arbetar där. Pojkarna, med kortbyxor, snedlugg och en lillebror i sele, slåss om en fotboll och gömmer sig i Storkyrkan. De ser upp mot de väldiga valven när hundratals kulor smattrar mot stengolvet. Lillebror har fått upp påsen. ”Det gick upp för mig att om det skulle gå att skildra staden med hjälp av endast ljud, renodlade ljudeffekter, så skulle det vara möjligt att använda dem som noter, ungefär som i ett partitur. Förtydligade man sedan denna idé genom att låta musiken tala i vissa partier, så vore effekten ytterligare förstärkt, och sedan skulle bilden göra instrumenteringen fu