Tauno Palo

Tauno Valdemar Palo (Brännäs fram till 1932), född 25 oktober 1908 i Tavastehus, död 24 maj 1982 i Helsingfors, var en finländsk skådespelare och sångare. Palos karriär omfattade 300 scenroller och 65 långfilmsroller. Palo växte upp i Sörnäs och utbildade sig till preparator vid försvarsmaktens kemiska avdelning, men uppträdde om kvällarna vid Sörnäs arbetarteater. Han uppträdde vid teatern, som sedermera blev Helsingfors arbetarteater, åren 1927-1932, varvid han övergick till nationalteatern, där han kom att verka fram till 1973. Han filmdebuterade 1931 som huvudrollsinnehavaren i Jääkärin morsian, som bygger på Sam Sihvos sång med samma namn. Han medverkade sedan i diverse filmer, men fick sitt stora genombrott hos produktionsbolaget Suomi-Filmi och spelade mot Ansa Ikonen i Kaikki rakastavat 1935. Palo och Ikonen slog igenom som skådespelarpar och spelade mot varandra i Vaimoke 1936 och Forsfararens brud 1937. Efter kriget spelade Palo huvudrollen som Robert i Piraten älskaren 1949 och gestaltade knivjunkaren Antti Isotalo i Härmästä poikia kymmenen 1950. Han tilldelades Jussistatyetten fyra gånger; 1946 för bästa manliga huvudroll i Menneisyyden varjo, 1950 för bästa manliga huvudroll i Piraten älskaren och Härmästä poikia kymmenen samt 1952 för bästa manliga huvudroll i Onnen putoaa. 1958 mottog han även Pro Finlandia-medaljen. Som sångare gjorde Palo åttio skivinspelningar, bland annat med orkestern Dallapé. Palo är begravd på Malms begravningsplats i Helsingfors.