De tio budorden

De tio budorden (Tio Guds bud, dekalogen från grekiskan deka logos = tio ord) är de tio befallningar som Gud ger till Mose i Gamla Testamentet, enligt 2 Mos. 20:3-17, 2 Mos. 34:1-28 och 5 Mos. 5:6-21. En av de äldsta bevarade versionerna av budorden återfinns bland Nash-papyrusen. Vissa budord föregås av en längre förklaring, medan andra är endast rena befallningar utan förklaring. Jesus åberopade ofta budorden. De sammanfattas där i det dubbla kärleksbudet och den gyllene regeln. När det gäller sabbatsbudet påpekade han att sabbaten var till för människors skull som en välsignelse i stället för en börda. Inom kristendomen har de ofta ansetts som en sammanställning av Guds lag, den som också finns i hedningarnas hjärtan och därför kallas den naturliga lagen. Det är även mycket vanligt att man inom kristen katekes inriktar sig på förklaring av de tio budorden, se till exempel Katolska Kyrkans Katekes, Tridentinska mötets katekes samt Luthers stora och lilla katekes. I Bibeln anges det att det var tio budord som skrevs ner på stentavlor (Lagens tavlor). Buden finns också uppräknade, men någon numrering finns inte och det går inte att entydigt läsa ut var ett budord slutar och ett annat tar vid. Judendomen och olika grenar av kristendomen gör därför delvis olika indelningar av dem. Bildförbudet räknades av de flesta av kyrkofäderna som andra budet, och budet om att inte ha begärelse uppfattas som ett. Den katolska och lutherska grupperingen utgår från Augustinus ("Quæstionum in Heptateuchum libri VII", Bk. II, Question lxxi). Där räknas förbudet mot avgudadyrkan som en del av, en utläggning av, det första budet. Att man separerar budet mot begärelse till sin nästas fru och begärelse till sin nästas ägodelar motiveras med att äktenskapsbrott och stöld är två olika bud. Därigenom menar man att begärelsen att begå dessa synder också ska vara två olika bud. Inom den grekisk-ortodoxa och de reformerta kyrkorna är däremot bildförbudet ett eget bud och de båda sista buden om begärelse slås samman till ett. Inom judendomen ser man de tio budorden som en sammanfattning av alla de judiska buden. Eftersom alla 613 bud i Torah räknas som lika viktiga förekommer det även att man frångår denna sed så att man inte undergräver de andra budens auktoritet.