De tre kungadömena

De tre kungarikena (220–280 e. Kr.) betecknar en tid i Kinas historia, då Handynastins Kina delades i de tre staterna Wei, Shu och Wu, vars härskare var för sig betraktade sig som Kinas rättmätige kejsare. Perioden har fått något skiftande namn i nyare svensk historieskrivning: Det kinesiska Sānguó, 三国 eller 三國, som inte anger styrelseform, har översatts med De tre rikena, De tre kungarikena och De tre kungadömena. Perioden har fått en särskild plats i kinesiskt medvetande genom den berömda romanen Sagan om de tre kungarikena, som på 1300-talet beskrev det historiska händelseförloppet och dess personer med fiktiva tillägg. Som periodens början räknas år 220, då den siste kejsaren av Handynastin tvingades abdikera och riket Wei etablerades. Sagan om de tre kungarikena börjar emellertid med historien om De gula turbanernas uppror år 184, vilket gör att De tre kungarikens tid också kan sägas börja detta år. Som periodens slutpunkt räknas år 280, då Kina åter var ett enat rike under Jindynastin. Denna hade etablerats i Wei 265, då denna stat erövrade Shu, och överlappar således med De tre kungarikenas period.