enhörning

En enhörning är ett mytologiskt väsen, oftast avbildad som en vacker häst med ett spiralvridet horn i pannan. Enhörningen avbildades även ofta med både djupgående religiösa och symboliska attribut, samt var ett föremål för en mångfald legender sedan före medeltiden. Enhörningen omtalas redan av antikens lärde som Aristoteles, Claudius Ælianus och Plinius den äldre. På latin kallas djuret unicornis, på grekiska μονόκερος (monókeros). Den vanligaste avbilden av en enhörning är en vit häst med ett vridet horn i pannan och frodig man, svans och hovskägg. Horn, hår, och hovar är ofta gyllene. Enhörningar skulle vara stolta men mycket skygga och var fruktade för sin förmåga att slåss mot sina fiender. De kunde även telepatiskt avgöra om någon var ett hot mot honom eller mot dess härskare. I Orienten avbildades enhörningen oftare med getskägg, klövar och som ett mellanting mellan häst och get. Bakgrunden till myten kan ha varit ett verkligt djur som för resenärer förefallit exotiskt. Den grekiska historikern och läkaren Ktesias nämner på 400-talet f.Kr. att han trodde att enhörningen bodde i Indien och liknade en vildåsna, men var lika stor som en häst, med vit kropp, mörkrött huvud, blåa ögon och ett enda horn. Denna beskrivning härstammade dock troligast från resandes berättelser om vildåsnor och ett slags noshörning som förut existerade i Indien. Andra författare förlägger enhörningen till Afrika, och en antilop kan då kanske ha tjänat som förebild. Den arabiska oryxantilopen (Oryx leucoryx) har sådana spiralvridna horn som enhörningen avbildas med. Enhörningen har även använts inom heraldiken. Det mest kända exemplet är Storbritanniens statsvapen, som på höger sida har en sköldhållare i form av en enhörning. Djuret representerar den skotska kungaätten, medan lejonet representerar den engelska. I Skottlands statsvapen finns endast två enhörningar som sköldhållare. Enhörningen återfinns även i några svenska adelsätters vapen, som , Snoilsky, Breitholtz och Dellingshausen.