USS Indiana (BB-58)

USS Indiana (BB-58) var det andra av fyra snabba slagskepp i South Dakota-klassen som byggdes för den amerikanska flottan på 1930-talet. De första amerikanska slagskeppen som konstruerades efter det att började bryta samman i mitten av 1930-talet, drog de nytta av en upptrappningsklausul som gjorde det möjligt att utöka huvudbatteriet till 406 mm kanoner, men vägran att godkänna större slagskepp gjorde att deras deplacement höll sig nära Washingtongränsen på 36 000 ton. Kravet på att vara bepansrade mot samma kaliber kanoner som de bar, i kombination med deplacementbegränsningen, resulterade i trånga fartyg, ett problem som förvärrades genom krigstidsmodifieringar som avsevärt förstärkte deras luftvärnsbatterier och som innebar en betydande ökning av deras besättningar. Indiana togs i tjänst i april 1942, då USA var engagerat i andra världskriget, och fartyget sattes omedelbart in i strid i Stillahavskriget mot Japan. Hennes första strid kom i slutet av 1942 när hon stödde marinsoldater som kämpade under Guadalcanal-kampanjen. Under de följande tre åren hade hon två huvudsakliga roller: eldunderstöd för amfibiekrigföring över hela Stilla havet och luftvärnsförsvar för den snabba hangarfartygsstyrkan. Hon besköt japanska positioner under slaget vid Tarawa i november 1943 och slaget om Kwajalein i februari 1944. Under den senare operationen kolliderade hon med slagskeppet Washington och tvingades dra sig tillbaka för reparationer. Efter att ha återvänt till flottan i april 1944 deltog hon i slaget om Marianerna och Palau, besköt Saipan och hjälpte till att försvara hangarfartygen under slaget om Filippinska sjön. Motorproblem hindrade henne från att delta i slaget om Peleliu i september, men hon var närvarande vid slagen om Iwo Jima och Okinawa 1945. I den sistnämnda striden sköt hon ner ett antal kamikaze-flygplan. Efter den japanska kapitulationen i augusti bidrog hon med män till ockupationsstyrkan innan hon återvände till USA i september. Efter en sista ombyggnad placerades hon i reserv och förblev inaktiv fram till 1962 då hon ströks ur flottans register och såldes för skrotning året därpå.