skyddsrum

Ett skyddsrum, i vissa fall kallat bunker, är en lokal eller ett utrymme avsedd att skydda människor och materiel mot skador från olika typer av stridsmedel. Skyddsrummet är oftast en byggnadstekniskt förstärkt lokal, till exempel som del av källaren i en byggnad, men förekommer också som fristående lokaler. Skyddsrum introducerades som ett försvar mot flygbombning i början av 1900-talet och blev mycket vanligt förekommande i framförallt europeiska städer från och med andra världskrigets utbrott. Skyddsrummen är konstruerade för att kunna skydda mot alla de stridsmedel som kan komma att användas. De skyddar mot såväl stötvåg och splitter som gasbeläggning, biologiska stridsmedel, brand och joniserande strålning. Skyddsrum finns av flera typer. Vissa är endast avsedda att skydda mot tryckvågor eller splitter från konventionella vapen emedan andra är avsedda att kunna skydda mot massförstörelsevapen såsom kärnvapen och gasattacker. Skyddsrummen skall även kunna nyttjas vid olyckor och katastrofer som kan uppstå i fredstid. Begreppet skyddsrum är också en juridisk term som definierar vad en stat anser vara ett ändamålsenligt skyddsrum, vilket betyder att en lokal är endast ett skyddsrum i officiell mening om staten anser det vara det. För svensk del finns reglerna definierade i lagen om skyddsrum (SFS 2006:545). Vad som i praktisk mening kan fungera som ett skyddsrum kan däremot vara i princip vilket utrymme som helst. Några typiska anläggningar som kan användas som improviserade skyddsrum är källarnedgångar, tunnlar och tunnelbanor.