Antonio Cánovas del Castillo

Antonio Cánovas del Castillo, född 8 februari 1828 i Málaga, Spanien, död (mördad) 8 augusti 1897 i Mondragón, var en spansk politiker och författare. Cánovas del Castillo började sin bana som general närmaste man vid det moderata partiets uppror 1854, och blev samma år medlem av cortes. 1864 utnämndes han till inrikesminister, och 1865 till kolonialminister, och spelade under den här oroliga tiden i Spaniens historia en viktig roll. 1868-74 förde han en tillbakadragen politik, men var 1874 en av tillskyndarna av Alfons XII:s återkallande. Han var efter dennes tronbestigning Spaniens ministerpresident fyra gånger: 1874-81, 1884-85, 1890-92 och 1895-97. Som sådan genomförde han 1876 Spaniens nya författning och ledde under åren efter inbördeskriget försoningsarbetet mellan parterna. Han politiska riktning var på gränsen mellan de moderata konservativa och de liberala, men efter 1874 började hans politik att röra sig åt det konservativa, och han övertygades om kyrkans viktiga ställning i Spanien och närmade sig det klerikala partiet. Cánovas del Castillo var även en betydande historisk författare. Han mördades 1897 av den italienske anarkisten .