Stridsyxekulturen

Stridsyxekulturen, även känt som båtyxkulturen i den äldre litteraturen, betecknar en relativt enhetlig arkeologisk kultur som förekommer i ett område av södra Sverige-Norge som sträcker sig från Bornholm och Skåne i söder till Uppland i norr och längs den norska kusten upp till Tröndelag. Den är en regional variant av så kallad Snörkeramisk kultur (Corded Ware culture) som förekommer i nordöstra Europa under tredje årtusendet före Kristus. C14-dateringar av gravar daterar fenomenet eller kulturkomplexet till ca 2950-2300 f.Kr., men i vissa regioner på kontinenten försvinner den tidigare. Det finns än så länge mycket få dateringar från Sverige, men de äldsta är från tiden runt 2900-2800 f.Kr. I samband med spridningen av dessa snörkeramiska kulturer upphör i regel de föregående kulturerna helt, utan att lämna några spår efter sig under den efterföljande tiden. Även i Finland kallas denna kultur ibland för stridsyxekultur, eller finsk stridsyxekultur (till skillnad från svensk-norsk stridsyxekultur), men en del arkeologer föredrar snörkeramisk kultur och andra behåller det missledande begreppet båtyxkultur. Det finska materialet liksom det som förekommer i Baltikum är mycket likt det svenska, medan det danska (enkeltgravskultur) skiljer sig från den svensk-norska stridsyxekulturen både vad gäller föremålsformer och gravskick, samt liknar mer det snörkeramiska kulturerna i Nederländerna, Tyskland, Polen och Ryssland. När stridsyxekulturen upphörde c:a 2400 f.Kr. skedde det relativt snabbt i hela södra Skandinavien, och många närliggande områden i nordöstra Europa. Det spår som finns kvar i Sverige under den efterföljande perioden senneolitikum är de enkla skafthålsyxorna där de äldsta har en del formmässiga likheter med sina föregångare, vilka dock snart upphör. Enligt modern DNA-teknik finns en koppling mellan DNA i stridsyxekulturens skelett och Jamnakulturen (engelska Yamnaya culture), en kultur från norra sidan av Svarta Havet, som är den mest sannolika kandidaten för bäraren av det urindoeuropeiska språket. Därmed anses det att stridsyxekulturen är baserad på invandring, vilket somliga inte ansett tidigare.