Social turism

Social turism, eller välfärdsturism, är ett informellt och politiskt laddat begrepp som beskriver personer som flyttar från ett land till ett annat för att med inget eller lite förvärvsarbete utnyttja det mottagande landets sociala biståndssystem. Begreppet har i Sverige i första hand använts med avseende på migration mellan Europeiska unionens medlemsstater. Flera studier på området har dock pekat på att social turism inte existerar som utbrett fenomen mellan medlemsstaterna och att migranter från de östra delarna av unionen snarare har varit en nettovinst för den offentliga ekonomin. Enligt undersökningar från 2013 har Europeiska unionens utvidgning inte lett till någon betydande social turism. Studier pekar istället på att unionsmedborgare i första hand väljer att flytta från ett land till ett annat för att hitta arbete samt av familjeskäl. Samtidigt har det visat sig att migranter inte använder medlemsstaternas biståndssystem i någon större utsträckning än de egna medborgarna, med undantag för förmåner som har varit särskilt riktade mot dem. För det fall att försök till social turism ändå skulle förekomma har EU-domstolen slagit fast att unionsrätten ger medlemsstaterna rätt att neka ekonomiskt bistånd till unionsmedborgare som har tagit sig till en medlemsstat uteslutande för att utnyttja dess sociala biståndssystem.