Also known as car telephone
telefon avsedd att användas i bil
via Wikidata · CC0
En biltelefon är en mobiltelefon designad för montering i en bil. Biltelefonen var från början den vanligaste användningen för mobiltelefoni, då dessa började som stora, klumpiga och energikrävande enheter. I takt med miniatyriseringen och energieffektiviseringen av mobiltelefonernas elektronik började biltelefonerna ersättas med handhållna enheter. Handsfreens inträde upptog samtidigt biltelefonernas roll som fasta enheter monterade i bilen. I Saint Louis började biltelefoner användas 1946. I Sverige startade ett provsystem med biltelefoner 1955 som var konstruerat av Sture Lauhrén. Det var det första helautomatiska biltelefonsystemet i världen. Provsystemet användes i Stockholms läkarbilar från nyåret 1955. Fördelen var att doktorn kunde ringa direkt till sjukhus, apotek eller för att ringa och tala om att man stod utanför och någon måste komma och öppna porten. Utrustningen ägdes av televerket och hyrdes ut till kunderna på abonnemangskontrakt. Inträdesavgift var 1750 kr, abonnemangsavgift antingen 375 kr i kvartalet med underhåll eller 200 kr i kvartalet utan. Samtalsavgiften var samma som för vanlig telefon med tillägg för radiosamtal på 6 öre var 20:e sekund. Vid utgången av 1956 hade 19 mobiltelefoner installerats i Stockholm och åtta i Göteborg. I slutet av 1960-talet lades systemet ner. I Stockholm fanns då 69 abonnenter och i Göteborg 56.
Abstract from DBpedia / Wikipedia · CC BY-SA
via Wikidata sitelinks · CC0
Discovered by embedding cosine similarity (sentence-transformers MiniLM, 384-dim).