tygblöjor

Tygblöjor har historiskt varit de enda tillgängliga blöjorna. De gjordes ofta av linne, som veks och lades i en byxa, eller fästes mellan benen med remsor av tyg. I slutet av 40-talet kom cellstoff och 1955 Libero, den första engångsblöjan. Dessa påminde om stora dambindor och hölls på plats med en plastsnibb . Under 1980-talet blev tygblöjor åter mer och mer populära, kanske framförallt i miljömedvetenhetens fotspår. Det finns studier som jämför miljöavtrycket mellan tygblöjor och engångsblöjor och den generella slutsatsen är att de båda blöjtyperna påverkar miljön men på olika sätt [källa behövs]. Tygblöjor kräver högre vattenåtgång och innebär mer vattenburet avfall på grund av tvättning medan engångsblöjor innebär högre råmaterialförbrukning och sophantering. Engångsblöjor är idag det vanligaste valet.[källa behövs] Tygblöjor finns för barn i alla åldrar, liksom för vuxna. En tygblöja kan gärna användas för större barn som fortfarande kissar i sängen vid enstaka tillfällen, eftersom man då slipper förbruka en engångsblöja varje natt. Över tygblöjan kan en nylonbyxa eller en mer traditionell plastbyxa användas.