Sydstatsarmén

Sydstatsarmén (Confederate Army) bildades 1861 och bestod huvudsakligen av frivilliga. Den värnplikt som infördes 1862 gav inte så många nya rekryter, men tvingade de frivilliga att förbli i armén. När sydstatsarmén var som störst hade den nästan en halv miljon man under fanorna. Under kriget organiserades motsvarigheten till omkring mellan 800 och 1000 infanteri- och kavalleriregementen samt omkring 250 artilleribatterier. Problemet med rymningar och undanhållanden var mycket stort i sydstatsarmén, särskilt mot slutet av kriget. Uppemot hälften eller mer av truppstyrkan kunde vara borta från sina förband. I början av kriget var infanteriet och kavalleriet ofta utrustade med föråldrade vapen i form av hagelgevär och flintlåsmusköter, men mot slutet av kriget var de flesta soldater utrustade med moderna räfflade musköter och karbiner. Artilleriets viktigaste pjäser var den slätborrade tolvpundiga kanonhaubitsen "Napoleon" och olika räfflade tio och tolvpundiga kanoner. Sydstaternas bristande infrastruktur gjorde att sydstatsarmén led av svåra underhållsproblem. Förplägnaden var ofta undermålig på grund av att outvecklade transportmedel inte kunde klara av fältförbandens försörjning och uniformeringen var ofta bristfällig på grund av en inadekvat textilindustri.