konnotation

Konnotation (av medeltidslatin connotatio med betydelsen nedskriva, antyda, ge bibetydelse åt) är den associativa bibetydelse som hör ihop med en språklig term eller enskilt ord. Ett ord konnotation är inom språkvetenskap mängden av bibetydelser som ordet syftar på inklusive associationer präglade av känslor. Motsatsen, denotationen, är dess betydelse och det som en språklig term eller enskilt ord betecknar. Konnotationen till ordet ficklampa är alla objekt som kan kallas ficklampor, denotationen är en lampa som är så liten att den ryms i en ficka[källa behövs]. Konnotation är synonymt med begreppet extension eller begreppsomfång; denotation är synonymt med intension (begreppsinnehåll). Distinktionen ska inte utan vidare jämställas med Freges begreppspar referens (Bedeutung) och mening (Sinn)[källa behövs]. Inom logik och filosofisk semantik har begreppen använts sedan John Stuart Mill. Det går även att analysera bilder med stöd av konnotation och denotation för att skapa en förståelse för bildspråk.