kilskrift

Also known as Sumero-Akkadia cuneiform, cuneiform script, cuneiform writing, arrow-headed characters, Xsux

ord- och stavelseskrift

AI overview

Cuneiform is the earliest known writing system, developed in ancient Mesopotamia to record the Sumerian language, and it features distinctive wedge-shaped marks that give it its name. This writing system remained in active use for thousands of years, from the early Bronze Age until the 1st century BC, and was adapted to write several different languages across the ancient Near East.

AI-generated from the Wikipedia summary — may contain errors.

Key facts

Writing system.type: Logographic
Writing system.typedesc: and syllabary
Writing system.languages: Sumerian, Akkadian, Eblaite, Elamite, Hittite, Hurrian, Luwian, Urartian, Palaic, Old Aramaic, Ugaritic
Writing system.direction: left-to-right
Writing system.region: Sumer
Writing system.fam1: Proto-cuneiform (Proto-writing)
Writing system.children: None; influenced the shape of Ugaritic and
Writing system.iso15924: Xsux
Writing system.sample: Xerxes_Cuneiform_Van.JPG
Writing system.caption: A trilingual cuneiform inscription of Xerxes I at Van Fortress in Turkey, an Achaemenid royal inscription written in Old Persian, Elamite and Babylonian forms of cuneiform

via Wikipedia infobox

Wikidata facts

Instance of: unicase alphabet
Named after: nail
Location: Near East
Image: Cuneiform evolution from archaic script.jpg

Show 11 more facts

language of work or name: Akkadian
Commons category: Cuneiform
topic's main category: Category:Cuneiform
inception: 3000-00-00
discoverer or inventor: Sumerians
end time: 0050-00-00
name: Cuneiform
Unicode range: U+12480-1254F
P8168: Against the Wall
on focus list of Wikimedia project: Wikipedia:Vital articles/Level/4
P13411: February 15

Sources (7)

via Wikidata · CC0

Article · Svenska

Kilskrift kallas den ord- och stavelseskrift som var det vanligaste skriftsystemet i Främre Orienten under perioden från cirka 3200 f.Kr. till cirka 75 e.Kr och som skrevs med kilformade tecken, oftast på lertavlor. Skriften användes i Mesopotamien av bland andra sumerer, babylonier, kaldéer, assyrier, araméer, elamiter och hettiter för att skriva sina olika språk och bredde ut sig över stora delar av Främre Asien, och Mindre Asien. Dessutom användes lertavlorna ännu för den kretensisk-minoiska skriften och i det förhistoriska Grekland. Kilskriften uppkom i det sumeriska området i södra Mesopotamien efter flera årtusenden av förstadier i form av små lerfigurer som representerade föremål. De standardiserade kilskriftstecknen var ursprungligen piktogram, det vill säga de föreställde bilder, men med tiden blev dessa bilder stiliserade till oigenkännlighet. Skriften bestod av cirka 600 tecken och bildades genom kilformade intryckningar i tavlor av mjuk lera som sedan torkades eller brändes så att de blev hållbara. Ett kilskriftstecken kunde ha tre olika funktioner beroende på sammanhanget: logogram (återger ett ord), fonogram (återger en stavelse) eller determinativ (klassificerar det skrivna ordet). Exempel på kilskriftssystem helt baserade på fonogram finns dock; sådana utvecklades i Ugarit (alfabetiskt) och i Persien. Många språk skrevs med sumeriskt kilskriftsystem såsom, förutom sumeriska, akkadiska, elamitiska, hettitiska, luviska, hurritiska, urarteiska och eblaitiska samt påverkade utvecklingen av kilskriftssystem helt baserade på fonogram för ugaritiskan och fornpersiskan. Dechiffrerandet av kilskriften under första hälften av 1800-talet lade grunden till det vetenskapliga ämnet assyriologi. Fornpersisk kilskrift, inledningen till den första Behistuninskriften

Abstract from DBpedia / Wikipedia · CC BY-SA