dam i nöd

Dam i nöd, jungfru i fara, flicka i trångmål eller andra varianter är ett återkommande berättargrepp (en trop) där en eller flera män tvingas att rädda en kvinna, som antingen kidnappats eller råkat i andra bekymmer. Släktskap, kärlek eller lusta ger den manlige protagonisten den motivation eller det tvång som behövs för att berättelsen ska komma igång. Den kvinnliga rollfiguren i sig kan vara kompetent, men hamnar ändå i denna sorts situation. I denna trop är kvinnan nästan inte aktiv i berättelsen, utan ett offer som ofta bara väntar på att bli räddat. Detta gör hennes roll till en mänsklig (något sekundärt som behövs för att driva berättelsen framåt). Denna hjälplöshet inom fiktionen, menar vissa kritiker – bland andra feministen och bloggaren Anita Sarkeesian – hänger ihop med åsikter utanför fiktionen om att kvinnor som grupp behöver tas om hand av män. Genom historien har tropen dam i nöd utvecklats, något som bland annat beskrivits så här: "Det som förändras genom årtiondena är inte damen (kvinnan är alltid det svaga offret som behöver en manlig räddare), utan den som attackerar. Ansiktena på dem som attackerar inom populärmedia är otaliga: monster, galna vetenskapsmän, nazister, hippies, motorcykelgäng, utomjordingar... den grupp som bäst motsvarar den allmänna rädslan inom en kultur får rollen." Tropen Dam i nöd omfattar inte nödvändigtvis att den manlige huvudpersonen "får" kvinnan som belöning. Den kan dock kombineras med andra troper där den kvinnliga rollfiguren blir den manlige rollfigurens belöning i slutet av berättelsen. Den utsatta eller underlägsna kvinnan är också ett vanligt inslag inom pornografi. Här signalerar utsattheten en förstärkt möjlighet till sexuellt umgänge, vilket kan trigga konsumentens sexuella fantasier. Likaså är den en av de roller som kan iklädas i en BDSM-lek.