digression

Digression eller exkurs är ett avsnitt i ett tal som gör en utvikning från talets huvudpoäng. Det är ett retoriskt medel som fungerar för att ge åhörarna en slags andningspaus eller för att lätta upp stämningen i ett tal. Digressionen består oftast av en anekdot eller ett exempel som kan illustrera eller förstärka ett befintligt uttalande. Digression faller naturligt efter eller divisio, när talaren förklarat sin bakgrundsteckning, så passar en utvikning. Den kan naturligtvis också vara lämplig på andra ställen i talet - Cicero påpekar att vissa placerar den före avslutningen som en paus före avslutningsargumentationen. Anledningen till att digression inte ingår i den klassiska retorikens dispositionsordning är för att den definitionsmässigt inte handlar om talets huvudpoäng. Därför finns det inget skäl att beskriva den som en del av själva dispositionen. Digression saknas dessutom i många framställningar vilket stärker idén om att den inte bör tillhöra dispositionsordningen.