Dippels olja

Dippels olja, rektificerad hjorthornsolja, Oleum animále Dippelii, var ett tidigare brukat läkemedel som användes mot tyfus, "nervkrämpor" (som epilepsi och hysteri) och, efter tillsats av tre delar terpentinolja, som Oleum contra Taeniam Chaberti mot binnikemask. Oljan erhölls genom fraktionerad pyrolys av kvävehaltiga djurdelar (främst ben och horn) och var en färglös, men strax gulaktig eller brun, vätska med obehaglig, genomträngande lukt. Den bestod huvudsakligen av alifatiska kolväten, många av dem med kvävehaltiga funktionella grupper som nitriler pyrroler, amider och pyridiner. Dippels olja brukades tidigare som antihysteriskt och krampstillande medel i och hjorthornsdroppar, och fanns länge kvar i folkmedicinen som läkemedel. I Diderots Encyclopédie konstaterades 1765 att det saknades belägg för att oljan var verksam mot epilepsi och den ströks ur farmakopéerna i början av 1800-talet. Dippels olja har uppkallats efter Johann Konrad Dippel, som på 1700-talet hävdade (bland annat i sin doktorsavhandling 1711) att den var en universalmedicin.