Ebon Andersson

73 Ebon Andersson – flickan från Masthugget som blev akademiker, riksdagsman och högerkvinnoledare ingegerd troedsson Ebon Andersson var den andra högerkvinnan i riksdagen, invald 1936 och kvar till 1966. Åren 1938till 1958var hon en engagerad och enga- gerande ledare och förebild för högerns kvinnor, genom sin bakgrund och sin oförtröttliga kamp för det hon ansåg vara rätt och riktigt. Första gången jag själv ”mötte” Ebon Andersson var 1947, när jag 18år gammal började läsa nationalekonomi vid Stockholms högskola, i Soci- alinstitutets lokaler. Då och då visade hon sig i det inglasade personal- rummet i biblioteket med blicken strängt svepande ut över läsesalen. Allt småprat upphörde och ordningen blev total. Med sin högresta gestalt, mansaktiga frisyr och barska blick ingav hon en otrolig respekt. Att hon inte bara var bibliotekets chef utan också riksdagsman visste vi. Men det var nog få som anade att hon också hade ett härligt sinne för humor. Så långt som att verkligen få tala med henne tror jag aldrig att jag kom. Det har därför varit en spännande resa att med hjälp av 30års riks- dagstryck och hundratals tidningsklipp från intervjuer, anföranden och debatter få lära känna henne bättre. Sakta växte bilden fram av en kvin- na som gjorde viktiga politiska insatser, allra främst för andra kvinnor, insatser som alltid präglades av en strävan att gå till botten med olika frågor, av framsynthet och engagemang, aldrig av egennytta, populism eller anpasslighet. Stora frågor kunde blandas med små, hon brydde sig! Uppväxt och ungdomsår Ebon Maria Isabella Andersson föddes den 19november 1896 på Sjö- mansgatan i Göteborg. Pappa sjömannen som senare blev styrman res- te på fjärran land, på segelfartygen Gripen eller Albatross. ”Min mor måste för det mesta arbeta ’ute’. Själv sköttes jag som liten av mina äldre bröder”, berättar Ebon. Hon föddes som nr sju av 12barn, efter sex poj- kar. Lägenheten bestod av ett rum och kök. Höjdpunkten var när pap- pan kom hem från långresorna: ”Några veckor varade härligheten, ebon andersson Pionjärer inlaga OK 04-09-06 11.16 Sida 73 sedan försvann far igen. Det var ju hans liv och vi dyrkade det!” Om småsyskon inte behövde passas höll hon gärna till där de äldre bröderna trivdes, nere vid gamla Barlastkajen 1 : Göteborgs hamn med pulsslag från hela världen, dofter av tjära, mönjefärg, varor från fjärran kuster! Sot och kolrök, kranarnas silhuetter och det fan- tastiska färgspelet mot solnedgången – det är så hjärtat drar ihop sig när man tänker på det. På somrarna 2 skickades barnen ut till en mjölkbonde en bit från stan. Det var ett härligt liv för Ebon som var tokig i att rida. Ett blitt öde hade placerat hästhagen långt bort från gården. När bonden skulle till stan med mjölken fick barnen ta hem hästarna: Och det blev vild galopp hem till gården, ett vågsamt företag men ack så roligt, ty man hade ju bara grimman att hålla sig till. [...] Mamma hade vissa illusioner om att jag skulle bli en snäll och huslig flicka, som kunde vara hemma i husliga bestyr och hon brukade alltid skicka hälsningar med ”mjölkebonden” varje onsdag och lördag, att de skulle hålla mig till sådana sysslor. Men bonden bara muttrade för sig själv: ”En har la nog å göre utan att en ska uppfostra andras ongar också”. För resten blev jag bestämt kvinnosakskvinna [något som Ebon annars bestämt sade sig inte vara!] just under de här somrarna. Kvinnfolken skötte ju hushållet men hjälpte också till ute på åker och äng, slet ont värre med en arbetstid som var oändlig men inte fick de lägga sig att sova middag som kar- larna gjorde. Nej, jag blev upprörd redan då över hur landsbygdskvinnorna hade det. I Koopmans folkskola var kristendomsundervisningen viktigast 3 . Vardagen var ganska grå och enahanda med ständigt plugg som då och då avbröts av att någon förvisades till skamvrån. Det som egentligen förgyllde våra dagar var slagsmålen på ”Pettsons ängar” där vi slogs med läroverksele- verna i Västra Real, som låg hundra meter från sk