Enver Hoxha

Enver Halil Hoxha (albanskt uttal: [ɛnˈvɛɾ ˈhɔdʒa],  (info)), född 16 oktober 1908 i Gjirokastra i Albanien, död 11 april 1985 i Tirana i Albanien, var en albansk kommunistisk politiker. Som generalsekreterare i Albaniens arbetarparti 1943–1985 var han Albaniens statschef från andra världskrigets slutskede och till sin död. Formellt var han ordförande i ministerrådet (statsminister) 1944–1954. Hoxha var ledare för massrörelsen och överbefälhavare för sitt lands väpnade styrkor. Han ledde de albanska partisanerna under den italienska och tyska ockupationen. Efter kriget skapade han en stalinistisk diktatur som isolerade Albanien från omvärlden och industrialiserade det feodala jordbrukssamhället. Albanien utropades till världens första ateistiska stat 1967 och införde ett förbud mot religionsutövning 1976. Under Hoxhas styre blev oppositionella och religiösa personer förföljda, en personkult utvecklades kring honom och olovlig utresa från landet kunde straffas med döden. Tortyr, dödsstraff och arbetsläger var ett utbrett bruk. Regimen avrättade minst 5 000–6 000 politiska fångar och hålls ansvarig för upp till 100 000 dödsfall. Hoxha var mycket misstrogen mot grannländerna på Balkanhalvön och de så kallade revisionistiska kommuniststaterna. Han fruktade ständigt en invasion från Jugoslavien och Sovjetunionen. Efter den kinesisk-sovjetiska brytningen på 1960-talet valde Hoxha att närma sig Kina och trädde ut ur Warszawapakten. Fram till den kinesisk-albanska brytningen 1978 var Hoxhas politik inspirerad av maoismen. Hoxha var den längst sittande statschefen i östblocket med närmare 41 år vid makten.