Fairey III

Fairey III var ett engelskt spaningsflygplan under första världskriget som tillverkades både som sjö- och landflygplan. Några få exemplar deltog även i andra världskriget. Prototypen N.10 konstruerades och tillverkades av Fairey Aviation på önskemål från Royal Naval Air Service som spaningsflygplan under första världskriget. Senare kom flygplanet även att utvecklas till bombflygplan. Flygplanet var dubbeldäckat och kunde förses med hjulställ eller pontoner. Pontonerna var enligt engelsk standard elastiskt fästade vid landningsstället och under stjärten fanns en med kroppen hopbyggd flottör. Dessutom fanns mindre stödpontoner under yttervingarna. Från en ratt i förarkabinen kunde piloten ställa om hela stabilisatorns anfallsvinkel. De flesta flygplanen försågs med en 12-cylindrig vätskekyld Napier Lion-motor, men även av olika varianter användes. Flygplanen som tillverkades för marint bruk försågs med vingar, som kunde vikas in parallellt mot flygplanskroppen, samt förstärkta flygplanskroppar för att klara katapultstarter. När flottörförsedda flygplan placerades ombord på hangarfartyg användes en specialbyggd vagn vid starten. Flygplanet tvingades sedan att landa på vatten och hissas ombord med hjälp av en lyftkran. Sedan prototypflygplanet hade blivit godkänt inledde Fairey Aviation tillverkningen av serievarianten IIIA. Den kom att tillverkas i 50 exemplar. Efter några mindre modifieringar tillverkades ytterligare 30 flygplan som IIIB. Några IIIB konverterades till bombflygplanet IIIC och användes av de allierade under Oktoberrevolutionen 1919. När IIID lanserades 1920 kom den variant som kom att tillverkas i flest exemplar. Fram till 1926 tillverkades 224 IIID-flygplan. Både Royal Air Force och Fleet Air Arm köpte flygplanet i ett stort antal. Dessutom exporterades ett antal till Portugal och Australien. IIID hade en flygplanskropp tillverkad i trä som kläddes med duk, medan vingarna var tillverkade runt en träbalk och spryglar som kläddes med duk. Ett flygplan försågs på prov med vingar och flottörer tillverkade av metall. IIIF-varianten försågs med en flygplanskropp och propeller tillverkade av metall. De sista flygplanen som tillverkades av varianten utrustades även med vingar av metall. Flygplanstypen användes av RAF i Egypten 1927. Drygt 300 IIIF-flygplan användes av Fleet Air Arm. Den blev därmed FAA mest använda flygplanstyp mellan de båda världskrigen. Ett enda komplett exemplar av en Fairey III finns bevarat på Museu da Marinha i Portugal, en flygplanskropp finns utställd på The British Fleet Air Arm Museum.