Justus Hagman

Carl Justus Hagman, född 14 februari 1859 i Solna socken, död 28 februari 1936 i Stockholm, var en svensk skådespelare. Hagman var yngst av fyra barn till slottssnickaren vid Ulriksdals slott, Erik Hagman och hans hustru Christina Catharina Widman. Han scendebuterade 1876 och filmdebuterade 1913 i Victor Sjöströms Miraklet. Han kom att medverka i drygt 30 filmer fram till och med 1935. Sonen Paul Hagman blev också skådespelare. Hagman var 1882–1885 anställd vid Svenska Teatern i Helsingfors, 1885–1890 vid Stora Teatern, Göteborg, 1891–1893 vid Vasateatern, 1893–1897 vid Albert Ranfts teatrar i Stockholm och Göteborg, 1897–1899 vid Södra teatern, 1899–1901 vid Dramatiska teatern, 1901–1912 och periodiskt från 1913 vid Ranfts teatrar i Stockholm och landsorten, och verkade då även som regissör, samt var 1912–1913 direktör för Lilla teatern i Stockholm. Bland hans roller märks narren i Trettondagsafton, Don Cesar de Bazano, Fagin i Oliver Twist, gamle Kampe i Det nya systemet, Didrik i Ljungby horn och Lutz i Gamla Heidelberg. Justus Hagman ligger begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm. Han gravsattes den 23 maj 1936.