Leonard Landois

Leonard Landois, född 1 december 1837 i Münster, död 17 november 1902 i Greifswald, var en tysk fysiolog. Han var bror till Hermann Landois samt far till och . Landois studerade i Greifswald, där han var lärjunge till Ludwig Julius Budge. Han blev medicine doktor 1861, därefter 1868 extra ordinarie och 1872 ordinarie professor i fysiologi. Hans vetenskapliga arbete sträcker sig över många områden, men han studerade särskilt blodet och hjärtsjukdomarnas kliniska fysiologi. Han påvisade således förmakspulsslag vid aortainsufficiens och . Landois tillskrivs även erkännandet av det periostala bildningssättet av djurens horn och av värmecentret i hjärnbarken. Han beskrev först av alla angina pectoris 1866 och ataxi 1876 och angav kromsyra-kvicksilvermetoden för studiet av nervelementen, 1872, en metod, vars räckvidd han knappast själv överskådade, och som senare i annan form upptogs av Camillo Golgi. Mest känd är Landois Lehrbuch der Physiologie des Menschen (1880, 13:e upplagan), en bok, som i särskilt grad tar hänsyn till kliniken och den praktiserande läkarens behov.