Little Nemo

Redan innan Winsor McCay skapade sin Lille Nemo hade han intresserat sig för att göra serier om drömmar. I "Dream of the Rarebit Fiend ", skapad 1904, upplevde huvudfigurerna i varje avsnitt en mardröm och vaknade upp ur den i sista rutan. En variation på samma grundtema blev det stående inslaget i "Little Nemo". Men till skillnad från "Rarebit Fiend" var "Little Nemo" en fortsättningshistoria med en övergripande kontinuitet (något som McCay tidigare hade försökt sig på i den kortlivade "The Story of Hungry Henrietta ", skapad ett drygt halvår före "Little Nemo"). "Little Nemo in Slumberland" debuterade i New York Herald den 15 oktober 1905 och gick där som söndagssida varje vecka till den 23 april 1911. Den 30 april flyttade den över till William Randolph Hearsts New York-baserade dagstidningar där den gick fram till 1913. I samband med flytten bytte serien namn till "In the Land of Wonderful Dreams". Serien återupplivades en sista gång åren 1924–27. Serien blev tidigt en klassiker, men dess sofistikerade innehåll sägs ha bidragit till att den aldrig nådde en stor popularitet under sin livstid.[ källa behövs ] Eftersom lejonparten av serien utspelade sig i ett fantasiland är det troligt att "Little Nemo" var den första fantasyserien . Sedan 2005 är serien fri från upphovsrättsskydd och del av den så kallade public domain (den intellektuella allmänningen). I första avsnittet av serien får vi möta Little Nemo, en liten pojke som ligger i sin säng och drömmer om fantastiska äventyr i en värld som kallas Slumberland (Drömrike på svenska). Sista rutan i varje avsnitt visar alltid hur Nemo vaknar efter att ha ramlat ur sängen. Ofta blir han också tröstad eller bannad av sina föräldrar. I de tidigaste avsnitten vaknar Nemo nästan alltid av mardrömslika situationer där han skräms eller är nära att dödas eller skadas. De första äventyren har alla ett och samma mål, att nå fram till Drömrike dit han hade blivit kallad av Kung Morpheus för att bli lekkamrat åt kungens dotter Prinsessan. Under 1906 nådde Nemo slutligen Drömrikes portar, men var då tvungen att möta nya äventyr och faror och vara med om ständiga uppvaknanden för att kunna nå fram till Prinsessan. Tidigt dök det upp en figur vid namn Flip (som såg ut som en blandning av en cigarrökande luffare och en clown) som bar en hatt med texten "Wake up" ( =vakna ), och som i avsnitt efter avsnitt var orsak till att Nemo vaknade ur sin dröm istället för att kunna fullfölja sitt uppdrag. Den småelake Flip utvecklades efter hand till att bli en av Nemos vänner och en återkommande figur i serien. Den ena drömepisoden var egendomligare än den andra; Nemo träffade levande hus och vandrande sängar med långa spindelben, han blev förvandlad till en apa och åldrades 90 år på några sekunder. I senare avsnitt rörde sig Nemo bortom Drömrikes gränser. 1910 åkte han till Månen i en zeppelinare, och senare besökte han både Mars och "den verkliga världen". Förutom Nemo, Flip, Kung Morpheus och Prinsessan fanns ett återkommande figurgalleri bestående av Dr. Pill, the Imp (en stereotyp "neger"-liknande varelse som tidigare förekommit i McCays serie skämtteckningar "Tales of the Jungle Imps "), the Candy Kid och Jultomten själv. I ett avsnitt träffar Nemo också på en dinosaurie som påminner starkt om Winsor McCays animerade skapelse Gertie the Dinosaur . Mot slutet av seriens levnad trängde sig verkligheten allt mer på, med episoder som anspelade på såväl djupaste fattigdom som de rika och mäktigas girighet. "Little Nemo" var inte en typisk barnserie för sin tid. Den innehöll mycket skräck- och hotfyllda scener, surrealistiska dimensioner och även en hel del våld. McCay utnyttjade här till fullo sin skicklighet i att teckna avancerade perspektiv. Tillsammans med den udda och ofta mycket ordrika dialogen bidrog det starkt till den drömlika känslan i serien. I "The Great American Comic Strip") " har Judith O'Sullivan") kopplat bildspråket i serien till McCoys bakgrund som tidningstecknare i Ci