Max Wolf

Maximilian Franz Joseph Cornelius Wolf, född 21 juni 1863 i Heidelberg, död 3 oktober 1932 i Heidelberg, var en tysk astronom. Wolf blev 1890 docent, 1893 extra ordinarie professor vid universitetet i Heidelberg och direktor för det astrofysikaliska observatoriet på vid Heidelberg samt 1901 ordinarie professor i astrofysik och geofysik vid nämnda universitet. Wolf gjorde många betydelsefulla studier inom olika grenar av astrofysiken och den praktiska astronomin. Särskilt kända är hans många upptäckter på fotografisk väg av nya småplaneter, hans kometupptäckter och upptäckter av ett stort antal tidigare okända nebulosor och av nya variabla stjärnor. Av störst betydelse för stellarastronomin var hans fotografiska studier av Vintergatans struktur. Han påvisade flera mycket mörka områden i Vintergatan. Tillsammans med Edward Barnard, påvisade han att de är mörka nebulosor som absorberar ljuset från bakomliggande stjärnor. Wolf lämnade även viktiga bidrag till kunskapen om stjärnornas och nebulosornas spektra samt till bestämningen av stjärnornas egenrörelser. En av Wolf 1884 upptäckt periodisk komet bär i litteraturen hans namn, Wolfs komet. Han blev 1922 ledamot av svenska Vetenskapsakademien. Han tilldelades Jules Janssens pris 1912, Royal Astronomical Societys guldmedalj 1914 och Bruce-medaljen 1930. Wolf upptäckte totalt 248 asteroider, vara 20 tillsammans med andra astronomer. Han upptäckte även fyra Supernovor.