satslösning

Satslösning (även kallat satsanalys) är en metod inom lingvistiken för att analysera ords och frasers funktion i en sats utifrån satsens helhet. En fras (som består av ett eller flera ord) kan exempelvis vara en viss satsdel i ett givet sammanhang och en helt annan satsdel om den används i ett annat sammanhang. Satsdelar kallas även satsled i till exempel Svenska Akademiens grammatik (1999). En första indelning av satsen ger som resultat de primära satsdelarna. Hit hör predikat, subjekt, objekt, predikativ och adverbial. Predikatet är att betrakta som satsens kärna. Subjekt, objekt och predikativ (såväl subjektivt som objektivt) är direkt relaterade till predikatet. Adverbial kan vara relaterade till predikatet eller till hela satsen; den senare typen kallas satsadverbial. Exempel: * Solen skiner. (predikat) * Solen skiner. (subjekt) * Jan ger Sara en bok. (direkt objekt) * Jan ger Sara en bok. (indirekt objekt) * Jan är glad. (subjektivt predikativ) * Vi anser honom tokig. (objektivt predikativ) * Jag går nog hem. (TSRO-adverbial) * Jag går nog hem. (satsadverbial) De sekundära satsdelarna är endast indirekt relaterade till satsens kärna. Hit hör (vanligt) attribut och predikativt attribut. Attributet bildar med sitt huvudord en nominalfras. Det predikativa attributet har i likhet med ett vanligt attribut en nära koppling till ett substantiv eller substantiviskt ord, men det bildar inte någon syntaktisk fras med detta ord. Exempel: * höga träd * Vi såg honom ofta berusad. Vissa ord ingår inte i satsens struktur och utgör därmed inte satsdelar. Dit hör interjektioner, tilltalsord och .