Neoplan N4016

Neoplan N4016 är en stadsbuss med lågt golv tillverkad av Neoplan mellan 1988 och 1999, inledningsvis i Stuttgart i Tyskland och senare även i Polen av Neoplan Polska på licens av tyska Neoplan. Bussen är 12 meter lång och 2,5 meter bred. Motorn, som kan vara av olika fabrikat, är längsmonterad längst bak till vänster i färdriktningen. Drivmedlen består av diesel eller bio-/naturgas. Växellådorna är automatväxlade och tillverkades av antingen Voith eller ZF. De första årgångarna har inte lågt golv genom hela bussen, utan längst bak i bussen är golvet lite upphöjt för att ge plats åt drivlinan och andra komponenter. Detta gör att det finns ett trappsteg vid de bakersta dörrarna, bakom bakaxeln. Detta gäller bussar med liggande motorer, vilket ursprungligen var de enda alternativen. Bussar med stående motorer, vilket lanserades senare, har lågt golv genom hela bussen. Efter att Neoplan N4416 Centroliner lanserades i slutet av 1998 fortsatte man att tillverka Neoplan N4016 men med samma chassi som på Neoplan N4416. Detta innebar att Neoplan N4016 fick lågt golv genom hela bussen under dess två sista tillverkningsår, oavsett motortyp. Denna variant med den gamla karossen och med det nyare chassit tillverkades i Poznań, Polen och blev ett billigare alternativ till den tysktillverkade Neoplan N4416. I svensk linjetrafik har bussen endast funnits i Uppsala, där den mellan åren 1996 och 2014 användes som biogasdriven miljöbuss av Gamla Uppsala Buss, som körde dem på entreprenad åt Uppsalabuss. Totalt rullade 36 exemplar i Uppsala (serierna 171–176 (6 st, 1996 års modell, utfasade 2010), 177–184 (8 st, 1997 års modell, utfasade 2010–2011) samt 140–161 (22 st, 1999 års modell, utfasade 2013–2014)). 171–173 samt 177, 179–180 och 182 såldes 2010–2011 vidare till Flygplatsparkering MA i Arlandastad medan övriga exemplar (174–176 samt 178, 181 och 183–184) plockades på delar och skrotades direkt. Samtliga exemplar är sedan mars 2014 helt utfasade ur svensk linjetrafik i och med att det allra sista exemplaren ur 140–161-serien (som blev kvar i Uppsala) togs ur trafik och skrotades. Utanför Uppsala och Sverige har bussen varit vanlig i framförallt Tyskland och Östeuropa, men har även förekommit i ett visst antal i Grekland och Storbritannien. Den fanns både i vänster- och högerstyrt utförande.