Nickel-vätebatteri

Nickel-vätebatteri (NIH2 eller Ni-H2) är en uppladdningsbar elektrokemisk strömkälla baserad på nickel och väte. Det skiljer sig från ett nickel-metallhydridbatteri (NiMH) genom användning av väte i gasform, lagrat i en tryckcell med upp till 82,7 bars tryck. Nickel-vätebatteri patenterades i februari 1971 av Alexandr Ilich Kloss och Boris Ioselevich Tsenter i USA. NIH2-celler med användning av 26-procentig kaliumhydroxid (KOH) som elektrolyt har uppvisat en livslängd på 15 år eller mer vid 80 % urladdningsdjup (DOD). Batteriets energitäthet är 75 Wh/kg, 60 Wh/liter och specifik effekt 220 W/kg. Tomgångsspänning är 1,55 V och den genomsnittliga spänningen under urladdning är 1,25 V. Medan energitätheten är bara omkring en tredjedel av den hos ett litiumbatteri är en specifik egenskap hos nickel-vätebatteri dess långa livslängd. Cellerna kan hantera mer än 20 000 laddningscykler med 85 % energieffektivitet och 100 % faradisk effektivitet. Uppladdningsbara NIH2-batterier har egenskaper som gör dem attraktiva för lagring av elenergi i satelliter, rymdstationer och rymdsonder. Till exempel ISS, Messenger, Mars Odyssey och Mars Global Surveyor är utrustade med denna typ av batterier. Rymdteleskopet Hubble ledde, när dess originalbatterier byttes i maj 2009 mer än 19 år efter starten, med det högsta antalet laddnings- och urladdningscykler av alla NIH2-batteriet i låg omloppsbana runt jorden.