Svältkatastrofen i Nordkorea

Svältkatastrofen i Nordkorea, även känt som Den svåra marschen, var en period av mycket svår hungersnöd i Nordkorea under 1990-talet. Den inleddes efter Kim Il-sungs död 1994, nådde sin kulmen 1997 och krävde mellan omkring 600 000 och 2 miljoner människoliv vilket gör den till en av de värsta svältkatastroferna i modern tid i proportion till befolkningen. Katastrofen var främst en följd av att landets planekonomi hade börjat stagnera under 1970-talet till följd av avsaknaden av ekonomiska och industriella reformer. Detta gjorde jordbruket, gruvdriften och den tunga industrin hårt eftersatta och olönsamma, vilket på längre sikt försämrade den nordkoreanska statens finanser kraftigt. Detta i kombination med att landet under 1990-talet plågades av ett flertal naturkatastrofer och Sovjetunionens upplösning 1991, varvid landet förlorade en av sina viktigaste handelspartners och biståndsgivare, fullbordade katastrofen. Det har på grund av den nordkoreanska regimens strikta isoleringspolitik mot omvärlden (se Juche) varit svårt att få insyn i den verkliga omfattningen av katastrofen. Under 2000-talet har Nordkorea dock visat tendenser till att landet långsamt håller på att återhämta sig.